FLOCKEN OCH DIVORNA
-Om du nu fick rösta Don José, vet du då vilket parti du skulle rösta på?
-Ett bra, svarar han kort.
-Jamen vilket? Vad är bra? Bra för dig som individ eller bra för så många som möjligt?
-Bra för alla utom flåsbesten på hörnet, säger hunden.
-Hur vet man vad som är bra för alla då? Det som gynnar en grupp kan missgynna en annan. Politik är inte så enkelt, det handlar om att prioritera. Antingen bygga ut äldrevården och omsorgen om de svaga eller satsa på skolan. Pengarna räcker inte till allt, förtydligar jag pedagogiskt.
-Pengar hit och pengar dit, svarar Don José. -Alla pratar om pengar men är det någon som har sett dem på
riktigt? Jag tror inte att pengar finns över huvud taget, däremot verkar det som om människor faller i trans för
folk som slänger sig med siffror med många nollor på slutet. Det räcker med att man TROR att något är på ett visst sätt så går människor på det. Särskilt i osäkra tider. Nä, några pengar finns inte längre. Nollor – det är ju ingenting. Luft.
-Så vad är ett bra parti i så fall? undrar jag.
-Det är inte så noga, säger hunden. -Ett som har visioner och drömmar. Partiet som fattar att valpar som får växa upp och så småningom blir gammeltikar och hundgubbar och att det är det som är själva grejen. Livet liksom. Inte nollorna.
-Du svarar inte på min fråga Don José. Vilken politik är den rätta enligt dig? Är det fossilfritt bränsle som är viktigast eller att rädda jobben? Ska vi ha restriktioner för invandringen eller behöver vi fylla på med folk?
-Springer-spanieln borde ha husarrest men för övrigt anser jag att förflyttningar som kan utföras medelst apostlahästarna inte ska begränsas. Låt alla gå dit de vill och lukta var de vill. Och låt robotarna göra jobben så vi andra kan jaga haren eller slappa i solen.
-Du får det att låta enkelt.
-Det är enkelt. Vi är flockdjur. Flockdjur behöver mat och skydd och gemenskap. Flockdjur drar nytta av alla individer i flocken. Gruppen skaffar sig erfarenhet och lär av de äldre samtidigt som de unga behövs för att säkra framtiden. Någon måste samordna och leda och alla får helt enkelt inordna sig i reglerna som gäller. Passar inte galoscherna får man lämna flocken och hitta en annan. Punkt.
Katt-tanten Daniela kommer in genom dörren och lägger sig lojt på köksgolvet.
-Och så finns det divor, säger hunden. -Dem ska man låta vara som de är och lyda deras minsta vink. Inte försöka inordna dem i flocken. Då undviker man problem.
-Jaså, så vissa ska ha förmåner menar du?
-Det är inte förmåner. Det är att vara smart och tillvarata allas kompetens, säger Don José och går försiktigt runt den utsträckta katten.
—
FREDAG KVARGLÖMD PÅ STOL
– Var jag ska vara, svarar jag och försöker komma på vad jag ska skriva in i e-postprogrammets sökfält. Jag har gjort min sista arbetsdag på jobbet jag lämnar och ska ta ut mina flextimmar denna fredag. Har bokat in besök hos säljkonsult för att marknadsföra min bok och budgetmöte på operan och finansieringskommitté med föreningen. Alla dessa möten har jag lagt in i outlook-kalendern. Den digitala kalendern som är i telefonen och datorn jag la på chefens stol innan jag åkte hem igårkväll. Den som inte är synkroniserad med min applekalender i min privata telefon.
– Var du ska vara? säger hunden och tittar storögt på mig med ögon som för en gångs skull syns tydligt nu när pälsen är kort.
-Vet du inte det? fortsätter han. – Du ska vara här, du bor här. Jag är din hund och han som ligger i sängen i sovrummet är din man.
-Jo, men jag menar mina möten, förklarar jag. -Alla möten är kvar i grejerna jag lämnade på jobbet jag slutat. Dom ligger på Christers stol.
Hunden är tyst en lång stund och man kan se att han funderar. Sen tar han till orda igen.
– Om du har lämnat grejer i Tingsryd så förstår jag inte varför du sitter framför din dator i Växjö och letar efter dem. Vore det inte bättre att åka till Tingsryd och hämta dem? Du verkar ju till och med veta var du har lagt dem…hur man nu kan lägga möten på någons stol.
– Jag letar efter ledtrådar i min mejl. Någon har ju bokat in mötena med mig och det är de bokningarna jag letar efter. Du fattar inte…
– Nä, jag är ju bara en dum hund, svarar Don José sårat. – När jag möter någon brukar vi hålla till utomhus, fortsätter han. -Och vi brukar lukta på varandra och nosa och springa runt och ha kul. Det skulle nog inte funka på en stol. Om du vill kan jag visa dig matte! Klä på dig så går vi ut och har lite möten!
– Nej Don José, det är inte vilka möten som helst jag letar efter. Det är sådana som redan är bestämda och bokade men som jag inte längre kan se.
– Har dom redan varit? Försöker du komma ihåg vilka du har träffat? Har du glömt vilka du har omkring dig? Hunden ser orolig ut.
– Det är digitala bokningar Don José. Kalenderbokningar i ett digitalt system. Ett system som jag lämnat och därför inte kommer åt men där min fredag fortfarande ligger kvar.
Hunden kryper närmre och säger med sin mjukaste röst:
– Vårdcentralen matte! Så fort dom öppnar! Ring 1177 och boka en tid. Dom kan säkert hjälpa dig. att få tillbaka din fredag så att vi kan gå ut och ha lite kul. Du kanske kan få reda på ditt apple-id på samma gång så kanske du och jag kan umgås här och nu i realtid efter det. Istället för look-out kan vi go-out liksom.
Jag slutar leta och ger honom lite rätt även om han har fått en del om bakfoten.
– Okej, vi går en runda fast det är kolsvart ute fortfarande och fast jag inte vet vilka möten jag bokat idag. Men det heter inte look-out utan outlook!